2020-04-16

I februari tidigare i år fick vi en pratstund med Daniel.  Daniel är en vanlig kille som för två år sedan bestämde sig för att sluta ta anabola androgena steroider. Vi kom i kontakt med varandra under den nationella anti-dopningskonferens som arrangerades under 2019. Här kan ni läsa om varför Daniel började bruka anabola, hans erfarenheter utav det och hur han nu i efterhand ser tillbaka på den perioden.

Om vi tar det från början. Beslutet att börja bruka, hur togs det?
Jag tror de tog ganska lång tid egentligen, jag började träna på gym vid 14 års ålder och redan då såg jag upp till bodybuilders som Arnold Schwarzenegger och det va därför jag började träna på gym. Men det var inte förrän jag var 17-18 år som jag började förstå att alla som jag såg upp till tog i alla fall någon typ av dopningspreparat eller dopningsmedel. Sen var det väl vid 20-21 års ålder som jag började tänka, att om alla mina idoler tar, varför tar inte jag någonting? Vid den tiden hade jag tränat ett bra tag och kände att träningen gick lite långsammare och jag kommer ihåg att jag tyckte om att det inte var samma ”ös” som när jag började träna.

Från det att du började fundera på att ta dopningspreparat, hur lång tid tog det tills att du tog första preparatet?
Jag började fundera på det seriöst när jag var 20-21 år någonting, och tog första preparatet vid 21-22 års ålder, så ungefär ett år skulle jag säga.

Hur mycket tror du att grupptryck spelar in i ett sånt här beslut?
Jag tror att det spelar en stor roll men ändå inte. Jag var intresserad av träning långt innan jag började med anabola, men jag tror inte man testar någon typ av drog, oavsett vilken drog det är, ensam första gången. Jag tror inte jag skulle ha suttit själv och beställt hem preparat.

Fanns det nånting som fick dig att känna ”njaaa.. vi gör det inte”?
Ah det va det ju, alla är rädda för sådant man inte vet nånting om och eftersom jag inte visste mer än att mina idoler tog det så var väldigt mycket osäkert. Det enda jag visste var att dem jag såg upp till tog preparat, mer än så visste jag inte. Men det tog säkert ett år från det att jag började fundera på ta något till att jag faktiskt tog första preparatet.

Hur fick du kunskap om preparaten?
Nätet, all information kom från nätet.

Vem köpte du din första kur från?
Jag minns faktiskt hemsidan exakt, så det var på nätet. Jag hade läst på flera forum att man kunde köpa där och där. Jag hade tur och fick exakt det jag hade beställt, men det var ju en ren chansning. Jag beställde på nätet och fick paketet efter en vecka.

Det var andra än du som tog samma preparat som du, fick ni liknande biverkningar?
Nej inte alls. Vi tog exakt samma preparat de första fyra-fem kurerna i alla fall, men fick helt olika biverkningar. Alla är olika så man kan aldrig veta hur man svarar på ett preparat.

Beslutet att fortsätta, om någon av er hade sagt efter tredje kuren att nu lägger vi ner. Hade ni gjort det då?
Jag tror att jag sa det flera gånger i början, men nu när jag tänker tillbaka på det tankesättet som vi hade då, vi resonerade annorlunda. Alla de jag känner till som tar anabola steroider säger alla samma sak, man blir inte fysiskt beroende av anabola steroider men psykiskt blir man extremt beroende. Den period då man ”vilar” från preparaten, den tiden var ett rent helvete mentalt. När man är inne i det handlar allt om att bygga muskler och så fort man tappar ett gram muskler blir man knäckt. Så mentalt blir man extremt beroende skulle jag säga. Har man väl börjat med preparaten vill man bara ha mer, mer och mer och om man då tappar muskler blir man förstörd, så det var därför jag fortsatte.

 

Till slut tar du ändå beslutet att sluta?
Ja, absolut.

Hur tar man det beslutet? Vad är det som får en att sluta?
Det var nästan så att jag hade fått nog, men för mig var det en lång period, det var inte ett plötsligt beslut. Jag kommer inte ihåg hur många kurer jag tog totalt men mina kurer var alltid låga, alltså dos-mässigt låga och jag har aldrig blandat mer än två preparat åt gången om man jämför med andra som kanske testar 5-6 steroider under en kur. Men från andra kuren fick jag biverkningar och redan då kände jag att det här var ju inte så skönt, även om det fortfarande kändes mer positivt än negativt, annars hade jag aldrig fortsatt. Desto längre jag höll på desto fler negativa biverkningar fick jag och då började jag tänka, är det här värt det?

Idag har jag inga problem att erkänna att så stor som jag var när jag var som störst, och det är ungefär 15kg mer än vad jag väger idag, så stor går det att bli naturligt. Det är jag helt övertygad om. Om man är superdedikerad till kost och träningen så kan man komma dit, och då riskerar man ju dessutom inte alla de här biverkningarna. Det tar längre tid och det är absolut svårare men jag är helt övertygad om att det är 100% möjligt.

Vad var det svåraste med att ta beslutet att sluta?
Det svåraste… mot sista året i alla fall, det var då jag började tänka, är det här verkligen värt det och det berodde främst på bieffekterna. Sista året började jag känna att det inte var värt det..plus att min tjej inte gillade det. Visst att jag hade skitit i det åren innan, men jag började känna att om hon verkligen inte gillar att jag dopar mig och jag ju egentligen inte heller gillar det, då borde jag sluta. Samtidigt så visste jag att om jag bestämmer mig för att sluta, då kommer jag tappa muskler och det är det som är det svåraste när det kommer till dopning, att ändra det tankesättet. Men jag tror att, tack och lov ska jag väl säga, att jag läste på så mycket som jag gjorde och att jag fick så mycket information om hur dåligt det är för kroppen fick mig att inse att det inte längre kändes värt det.

Hur var reaktionerna på att du slutade?
Jag sa inte, nu ska jag sluta. Det sista jag tog var inte anabola steroider, det sista jag tog var SARMs, och det var första och sista gången jag tog SARMs. Jag gick över till SARMs för att jag hade läst att de skulle ge mildare biverkningar, men eftersom jag fick biverkningar av dem också så fick jag nog. Jag kände att jag orkar inte längre, det är inte värt det. Efter det tänkte jag inte så mycket på det, men jag började känna att det kändes bättre i kroppen att inte ta något, och då bestämde jag mig för att aldrig mer ta något. Jag ville inte ha något med dopning att göra längre.

Samtidigt ville jag inte göra så stor grej av att jag hade slutat. Det hade varit gånger tidigare då jag sa till min tjej att jag skulle sluta men inte klarade det, så jag ville först inte säga något, men efter den gången då jag testade SARMs tog jag aldrig något mer. För ett halvår sedan frågade jag min tjej vad hon tyckte om att jag inte längre tar preparat. Då berättade hon för första gången att hon absolut inte gillade det och att hon märkte förändringar i mitt humör som jag aldrig tänkt på.

Förändringar i ditt humör under tiden du dopade dig?
Ja faktiskt. Hon sa att jag blev mer lättirriterad, vilket jag aldrig tänkt på. Hon tycker att hon märker stor skillnad idag jämfört med hur mitt humör var då, och det är ju något som jag aldrig tänkt på.

Vad är det bästa med att ha slutat? Vad är vinsterna?
Det bästa med att jag har slutat är att jag nu känner att jag inte riskerar att få långsiktiga problem på samma sätt. Jag känner redan nu att kroppen mår bättre, och jag tycker att det är skönt att inte vara så fanatisk. Jag har alltid gillat träning, men det händer något när man börjar med preparaten. Man är redan väldigt fanatisk om man börjar med dopning, men det blir det bara ännu värre när man börjar. Det blir allt ens liv handlar om, äta, kura, träna och man får aldrig missa en träning. Det blir tyvärr det enda man bryr sig om.

Om man är 16 år eller ja ännu äldre än så, och så har man det här suget att ta preparat för att växa. Vad är det som ska få en att inte ta preparatet?
Jag tänkte på den där frågan, och precis det som ni jobbar med tycker jag. Helt ärligt. Jag tycker att om ni eller jag kan få någon att sluta med dopning så är det jättebra, men mitt mål är att prata om det här innan personer börjar dopa sig. Att få ungdomar som funderar på att börja med dopning att inte göra det. Jag tycker att det är så viktigt, och jag vill inte att någon ska börja från första början.

Vad är dina främsta argument till varför man inte ska börja dopa sig?
Det finns såklart flera argument, men det första är verkligen att ställa sig frågan vad är ditt mål? Jag skulle ställa den frågan till den som överväger att dopa sig. För jag är helt övertygad om att man kan diskutera med någon som vill ha en rippad fysik att det går att uppnå den fysiken på naturlig väg. Man kan självklart diskutera huruvida det är ett hälsosamt tänk och ideal att vilja bli så stor, men om en väldigt vältränad kropp är ens mål så tycker jag att man måste förmedla att det går att uppnå en sådan kropp naturligt, utan dopning. Som jag nämnde tidigare kommer det krävas disciplin och väldigt mycket tid men det går absolut.

Man måste också komma ihåg att om man tar preparat för att bygga muskler, då är det ju preparatet som bygger musklerna, det betyder att så fort man slutar ta preparatet försvinner allt. Men en person som har byggt upp sin fysik på naturlig väg kommer kunna behålla sin fysik, och det är ju mycket bättre.

Det är också viktigt att informera folk om bieffekterna. Jag började ta preparat för att jag inte kände till alla bieffekter, När det kommer till dopning så förstår man att preparaten fungerar och vill därför ta dem. Men om man inte tar dopning då slipper man ju också alla biverkningar. Om du vill bygga muskler naturligt så kommer det ta längre tid och det kommer vara svårare, men jag brukar säga det allmänt i livet, att den svåra vägen alltid är den bästa. Att fuska sig igenom vad det än är, plugg eller sport eller träningsresultat är aldrig värt det. Samma sak med kost idag, ingen vill planera sina måltider, alla vill ta den lätta vägen och äta proteinpulver, men den svåra vägen är alltid den bästa, så det gäller att förmedla att dopning aldrig är värt det i längden.

 

Hur tackar man nej? Om man hamnar i ett kompisgäng där alla tar preparat men man själv faktiskt inte vill.
Om alla ens vänner börjar kura och man själv känner att man vill bygga muskler men är osäker på om man vill ta preparat tror jag bara att man måste vara ärlig med sig själv och ställa sig frågan, hur viktigt är det här för mig egentligen?

Vad skulle du säga är typiska varningstecken? Vad ska man som anhörig, förälder eller partner se som varningstecken?
Jag skulle säga att om man blir väldigt fanatisk snabbt, det är ett varningstecken. Det finns såklart fysiska tecken också, inte bara finnar, men att man lägger på sig både muskelmassa och vätska väldigt snabbt, och om man då också blir fanatiskt helt plötsligt då är det absolut röd flagga tycker jag. Det är vanligt att man lägger på sig vätska, blir rund i ansiktet och träning och muskler blir ofta det enda man pratar om. Men man ska passa sig för att tänka att alla som tar anabola steroider blir aggressiva, det finns så många myter och det stämmer inte. Jag skulle snarare säga att preparaten förstärker de karaktärsdrag man redan har, har man kort stubin innan då får man ännu kortare stubin när man tar preparaten, men en lugn person blir inte helt plötsligt aggressiv.

Sen måste jag lägga till ett citat, det finns ett ton biverkningar av anabola steroider, men alla kommer inte få alla biverkningar och man vet inte innan vilka biverkningar man personligen kommer få. Men en bieffekt kommer drabba precis alla och det är att man blir en bra lögnare. Det blir man. För många kommer fråga om man tar anabola steroider och man kommer ljuga. Det är bland det värsta, och den biverkningen får alla, precis alla blir bra lögnare.

Hur når man som förälder fram om man misstänker att ens barn har börjat bruka steroider? Hur bryter man sig in i bubblan?
Att kontakta polisen tror jag inte är en bra idé, eller rota i rummet om man bor hemma. Men som förälder tror jag att det är viktigt att man samlar på sig kunskap och att man kontaktar sjukvård eller hittar någon utomstående som kan förklara biverkningar och risker. Ibland kan det kanske vara svårt att nå fram som förälder, då kan kanske en utomstående kan vara mer respektingivande och någon man lyssnar på. I sport är ju doping fusk, men om du enbart tar dopning för din träning på gymmet, utan att tävla, då är det ju bara ohälsosamt.

Hur ofta ser du någon som du tror dopar sig idag när du tränar?
Varje gång jag tränar ser jag någon som jag tror tar preparat. Men ingen skulle ta det på gymmet, man får ett tränat öga för det där. Man lär sig se på ett annat sätt än vad andra gör tror jag. Om man tänker på att fitness och träning blivit så populärt de senaste åren, och att kosttillskott och proteinpulver har ökat så hastigt, då måste man påminna sig om att användningen av anabola steroider såklart också gått upp. Anabola steroider har också blivit populärt men ingen snackar om det.

För att sammanfatta, vilka är dina topp tre argument till varför man aldrig ska börja bruka dopningspreparat?

  • Jag vill att man ska påminna sig själv om att det går att uppnå en vältränad fysik naturligt. Du kan bli extremt stark, extremt snabb och extremt vältränad naturligt. Det går. Men det kommer ta tid. Ställ dig frågan: Vad är mitt mål? Och ta hjälp att uppnå ditt mål på naturlig väg.
  • Tänk på ditt hjärta. Jag tycker faktiskt att det är en ganska läskig grej, biverkningar generellt såklart men framförallt hjärtat. Hjärtat är en muskel, nu skiljer den sig från andra muskler, men det är bevisat att vänster kammare växer och blir större när man dopar sig. Desto större och längre kurer du tar desto större blir risken att hjärtat tar stryk. Man tänker kanske inte på att anabola steroider är ett preparat som man måste fortsätta ta för att behålla fysiken man byggt upp, och ju längre tid man håller på desto mer skadar man hjärtat. Det tycker jag är läskigt. Ställ dig frågan: Varför börja med något du inte kommer vilja fortsätta med för alltid?
  • Det är svårt att tänka långsiktigt i ung ålder men försök, och tänk på att du kan bli steril i framtiden. Du kanske inte vill ha barn just nu, men hur ska du kunna veta att du aldrig vill ha barn? Man kan inte vara säker på en sådan sak. Tänk så är du plötsligt 35 år och vill ha barn och så har du förstört dina chanser att få barn för att du tog steroider. Du kommer bli förstörd. Det kan vara svårt, men försök tänka långsiktigt, så slipper du ångra dig i efterhand.

Tack Daniel för att vi fick en ärlig och öppen pratstund tillsammans med dig!